Nu var det typ hundra år sedan jag skrev här men det är nog för att andligheten och all närvaro känns allt mer som en del av mig och min vardag.
Skulle andarna vara "tysta" en period känns det som att jag befinner mig i ett vakum så ett visst andebrus behöver jag nog. 😂
I alla fall så har vi haft en orm på vår framsida. Maken såg glimten av den men annars förstod vi mest på hundarnas beteende. På natten innan vi hittade och fångade den så fick jag till mig att det var en ofarlig snok men jag vågade inte lita på det jag fick till mig så vi agerade som att det var en huggorm men självklart så var det ju en snok.
Så i förrgår hoppade Bella till och maken trodde han såg en ny orm. Igår blev det därför en dag då vi försökte göra vår framsida så obekväm som möjligt för ormar.
Och inatt fick jag till mig att ormen tog till flykten genom ett insynsskydd vi har. Nu får vi hoppas att ormarna håller sig i skogen istället 🤪
