Igår var det sista gången på kursen för den här terminen, snyft. Det känns ju som evigheter kvar till januari när nästa termin börjar :-)
Igår fick vi i alla fall arbeta två och två. Två stycken skulle stå framför de andra åtta och vara medium. Om någon av de åtta som satt i publiken kände igen den som mediumen presenterade kunde man få en liten hälsning. Det som är lite roligt är att jag redan innan känt att vi skulle testa att stå framför de andra och förmedla en kontakt.
Eftersom en saknades på kursen igår hoppade vår lärare in och jobbade ihop med en annan tjej och de började arbeta som medium. De skulle se om de kunde få fram en farmor som någon i publiken kände igen och ganska snart kände jag igen min farmor i det de sade från utseende, personlighet och boende.
När de presenterat färdigt frågade de om det var någon som kände igen farmodern och då var det bara jag som räckte upp handen. De frågade om jag var säker eller om jag behövde mer information men med tanke på att typ 99% av det de sagt stämde så kände jag mig säker så jag fick en hälsning.
Min farmor är stolt över mig och hon ser hur stark jag är som kämpar varje dag med min sjukdom och att jag försöker hitta egna vägar att må bra.
Hon ser också att jag på senare tid har ändrat min inställning och vågat visa mig svag och det tycker hon är bra för man kan bara vara stark om man vågar vara svag.
Hon sade också att man är stark även om man en dag vaknar och känner att idag är det en dag som behöver tillbringas i soffan och att verkligen lyssna på kroppen och göra det den ber om. <3
Tilläggas kan ju att ingen på kursen vet hur dåligt jag mår vissa dagar och ingen vet att jag faktiskt tillbringar stora delar av min vakna tid i soffan.
Jag och den tjejen som jag skulle arbeta ihop med var sist ut vilket betydde att alla mor- och farföräldrar redan var tagna så läraren frågade oss om det var okej att försöka få kontakt med en kompis som man antingen gått i skolan eller arbetat tillsammans med.
Jag tycker inte att det spelar någon roll egentligen. Jag ska ju bara förmedla kontakten och beskriva personen så bra att någon känner igen den. Det som var bra med att först bestämma vem som skulle få komma fram som en farmor är att publiken inte behövde leta efter kännetecken i hela sin släkthistoria. Antingen så känner man igen sin farmor eller inte och behöver inte fundera på om det skulle kunna vara någon mer avlägsen släkting.
L och jag satte igång och det kändes som vi fick ett bra flyt i samarbetet och fick förmedlat en manlig energi där vi kunde beskriva utseende, personlighet, intresse, arbeten och bostad.
Det visade sig att vår lärare kände igen den här manliga energin och sade att allt utom ålder och dödsorsak stämde.
Vi fick lämna en liten hälsning och när jag sade You go girl och fortsatte hälsningen så sade läraren att precis så hade han sagt om han levt idag.
Jag trodde faktiskt att jag skulle vara nervös innan jag ställde mig framför de andra även om jag hade en kompis vid sidan om men jag kände mig lugn som en filbunke och tyckte att det kändes bra att förmedla den här pesonens energi.
Efteråt fick vi lite feedback från våra kurskamprater och lärare och de tyckte att vi jobbade fint ihop, att del flöt på bra och att vi gav mycket fakta om personen. Det är ju oftast lättare att känna igen sin anhörige om man har lite mer än personligheten att gå på.
Det är ju väldigt olika hur vi alla får informationen och det är såklart olika beroende på vilken ande man får kontakt med men det här gav helt klart mersmak :-)
budskap,
medium,
