Igår satte jag mig ner på eftermiddagen och mediterade för att se om jag kunde få till mig något till kunden som skulle komma senare.
Men istället kom en anhörig till maken och hade mycket att säga så jag skrev ner allt men läste inte själv. Det var ju trots allt inte till mig. Maken blev glad när han läste brevet och sade att han behövde det där.
Senare gick jag ut i min stuga och förberedde till kunden när kunden skickade ett SMS om att hen blev lite sen. Ja men då gör jag ett nytt försök att meditera och se om jag får fram något till kunden.
Det blev en liten sida som jag sedan läste upp för kunden. Hem tyckte att varenda ord stämde. Även under hela sittningen sade kunden att det jag sade var klockrent och när hen skulle gå sade hen att hen bokar ny tid snart.
Åh, vad jag behövde det här. Mitt självförtroende som just medium sjönk rätt mycket under kursen i höstas eftersom vi hade två damer som aldrig kände igen en ande. När man jobbar med personer som aldrig känner igen någon man försöker presentera så tappar man självförtroendet till slut.
Nu menar jag självklart inte att damerna ska låtsas känna igen någon men det känns ju lite overkligt att de inte känner igen en enda ande som presenteras från oss andra inklusive läraren under hela terminen 😜
Alla går vi självklart bet ibland och det är nyttig träning att få jobba lite hårdare för att få sin ande igenkänd men men nu känns det som jag är tillbaka på banan 😉
